199 - Usain Bolt
Den 15:e augusti 2009 skadade jag mig i 1-2 hålet. Idag gjorde jag mitt första genombrott för året på precis samma ställe. Denna gången gjorde jag mål och sprang hem så jävla fort som om jag vore Usain Bolt.
Och vet ni vad det bästa är? Det tog inte ens 200 inlägg i denna bloggen att komma dit. Jag pratade med Jimmi efter träningen och tårarna kom redan i hallen.
Fatta, jag gjorde ett genombrott. JAG, SUPER-KNÄ EMMA. Detta ska firas med ingenting. För känslan jag känner just nu slår allt. Ert stöd har varit enormt. Och utan er vet jag inte om jag hade genomfört vissa rehabpass. Jag är riktigt lyckligt lottad. Detta är något jag har kämpat för så jävla länge, att få spela handboll. Jag har ännu inte klarat mitt styrketest, men när jag gör det finns det inte en jävel som kan stoppa mig. Då kan jag komma hur långt som helst.
Nu ska jag vrida ur mitt hår. För jag kan nog fylla en hel balja med svett. TACK, TACK...TAAAAAAAAAAACK! Nu ska jag även smsa min sjukgymnast. Berätta hur jävla damp glad jag är. För hon har fått mig att ta det lungt med rehaben... utan henne alltså. Då hade jag inte spelat handboll denna kvällen. Jag hade inte gjort mål denna kvällen. JAG HADE ALDRIG VARIT LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN DENNA KVÄLLEN.
du är bäst!! :)
Du är en sån jävla förebild. Tänk om jag hade den här bloggen att följa under min korsbandsskada. Du är fantastisk.
AWESOME!!! :D
Så jävla bra är du! Vet du hur glad jag blev när jag äntligen fick läsa det här inlägget. Inte långt kvar nu, du kommer verkligen fixa det här! Men, skynda långsamt :) Jag hejjar på dig!
Grattis Emma!
Härligt att höra/läsa att det går framåt för dig=)
Kram
du är helt fantastisk och värd varenda genombrott!