Under två cuper har jag tänkt på en sak. Jag har sett knäskador ske i flera tillfällen och i de yngre åldrarna har jag sett tränarna springa ut på planen till den skadade och försökt att bära ut personen. Antingen är man inte kunnig eller så har man tappat förståndet. Först och främst måste man lugna den skadade genom att linda in knäet stenhårt och bara vara där. Egentligen tycker jag inte att man behöver säga något särskilt utan bara ta det lungt. Man ska inte börja bära upp personen snabbt bara för att matchen ska få fortsätta. För mig kändes det otroligt skönt när en av tränarna tog sina armar runt mitt huvud och sa: Allt kommer att bli bra och jag är här för dig. Man kände sig omsluten och man kunde gråta hur mycket man ville utan att någon såg det. Här nedanför är lite symptom och tips på vad man ska göra när korsbandet går av både för skadefria spelare och tränare.