Hej! Nu ska jag bara läsa igenom vad jag skrev sist. Just det, mina lår och ljumskar. Precis det jag tänkte skriva om idag, känner ni variationen? BK Heids damlag har den fantastiska lyckan att ha damlandslagets sjukgymnast i klubben, Mia Olsson. Jag fick en tid, jag kunde inte den tiden och jag fick vänta på en ny i tre veckor. Jag åkte dit för att kolla upp mina problem med lår och ljumskar men jag tänkte att korsbandet kanske hade ett samband. Så hon fick höra min historia och det hela började med att hon gjorde det traditionella lachmans testet och lite andra olika saker. Det första hon sa var att mitt opererade knä var stabilare än det icke-opererade. Jag kände lugnet och jag tog åt mig all beröm hon gav mig. Vi kom fram till att mina ljumskar blivit överbelastade, antagligen eftersom man slungades in i matchspel direkt. Så med glimten i ögat skickade hon med mig ett gummiband hem, "Du är ju van vid rehab och vet hur man ska göra, haha". Överbelastningen med ljumskarna kan bero på att jag är svag i bålen och därför har jag fått övningar som kombinerar både bål och ljumskar, greeeeeat! Målet är att köra övningarna varje dag i en månad.

Nu går Mia på semester juli ut, och vet ni vad? På torsdag ska jag till Lotte. Lotte som har trott på mig hela tiden. Jag skrev ett brev till henne förra veckan, och jag var så känslig att jag knappt kommer ihåg vad jag skrev. Men ordet tacksam förklarar brevet riktigt bra. I all hast bokade jag en tid hos henne, och nu känns det lite pirrigt men ändå fantastiskt att träffa min sjukgymnast som följt mig i ett helt år. "Lotte, nu är jag mer än redo att spela match", något sånt sa jag för 5 månader sen och sen dess har vi inte setts. Lite egoistiskt... men nu ska vi ses som tur är.

Vet ni vad jag gjorde igår? Anmälde mig till Göteborgsvarvet 2012 för första gången. 21 fucking kilometer. Förra året anmälde jag mig försent, så nu känns det gött att vara med i startfältet. Det klarar jag hur lätt som heeeeeeelst! Eeeeeeeeeller?