Jag blir alltid så fundersam och känslosam när jag ska skriva ett nytt blogginlägg. Jag startade datorn för en timme sedan och hade tänkt att börja skriva. Men jag gör annat. Först bloglovin, sen funbeat och sist spotify. Bloglovin får mig på bättre humör, för där prenumerar jag endast på bloggar som peppar, inspirerar eller har humor. Jag måste komma in i den rätta känslan. Sen på funbeat kollar jag om jag har skött mig. Utan den träningsdagboken hade jag aldrig tränat så som jag gör. Jag brukar planera en vecka framåt hur träningen kommer att se ut och när jag ska ha vilodag. Träning tar upp en stor del av min dag och ibland undrar jag om jag går till överdrift? Men jag älskar det. Nervositeten innan ett spinningpass. Liksom: "Kommer jag klara detta?" Kämpandet under ett spinningpass, och så tänker man: "Tour de France 2011?". Något som jag aldrig skulle vilja deltaga i, men när man tänker så brinner tävlingsmänniskan inuti en. Sen cyklar man hem till den välförtjänta duschen.

En utav instruktörerna på Hälsostudion pratade om nyårslöften. Hon brukade själv aldrig ha något men i år var hon riktigt stolt över sig själv för att ha kommit på ett! Hon skulle träna det hon var dålig på. För visst är det så, att om man är bra på spinning så kör man det. Eller om man är bäst på att löpa så gör man det. Hon sa att hon var sämst på löpning och skulle därför börja träna på det, för då är slutsatsen enkel. Man blir bäst på allt! Bara den starten gjorde att man ville köra slut på sig själv under spinningpasset. Sedan älskar jag instruktörer som kör stenhårt under passen ihop med de som deltar. En del kan gå av cykeln, tända lite ljus och sätta på en fläkt här och där. Då kan jag känna att jag vill gå av cykeln. Jag vet att de bara är där för att instruera, men de är där för att peppa också! Så ibland får jag låtsas som att det är jag som är instruktören.

Sen mitt knä. En enda gång efter operationen har jag känt att det har glappat, och det var ungefär andra handbollsträningen jag gjorde. Men nu känner jag inte vilket knä det var som jag opererade för ungefär ett år sedan. När jag är på gymmet brukar jag alltid börja med mitt opererade ben för att se hur mycket jag klarar av. Men förra gången på gymmet satte jag mig i maskinen och upptäckte att jag hade börjat med mitt friska. Och bara de fick mig att inse att denna operationen kommer inte att påverka hela mitt liv.

Imorgon är det vilodag. Men en tripp till Heidhallen blir det för att heja på damerna som möter Kärra. Jag är sugen på att se alla älgkliv. Jag ska också lära mig det. Explosivitet och älg. Men jag vill ändå bli tyngre.. få en riktigt fysisk spelstil. Kunna ta en smäll utan att ramla, vilket jag lätt gör. Jag ska ha lite mera damp nästa träning. Och detta året har börjat sjuktbra gällande träning. 3 dagar vila på 21 dagar! På söndag ska jag hoppa. Fast att man min spänst inte är på topp så känner man att man kommer uppåt, mot högre höjder. Det är precis där jag vill vara. Hela livet.