Jag fick höra några dagar tidigare att vi skulle möta Backa HK Aspero på söndagen. Det var ett gäng a-flickor som spelade både i a-flick och juniorserien. Förra gången de möttes hade dom underskattas lite eftersom det var födda 1994. Men där hade nog laget lite fel. Det var duktiga tjejer, med teknik och bra kondition. I söndags under samlingen hade vi en kort liten genomgång och för tillfället var Backa serieledare, så detta var en match som vi var tvunga att vinna för att hålla kvar oss i toppen. Kent kändes väldigt exhalterad och sa bestämt att han skulle sätta press på oss idag. Ledordet var SPRING. Alla skulle få speltid och jag kände att jag skulle köra järnet idag. Jag började på bänken och blev inbytt som V9 ca 12 minuter in i matchen. Och vilken press jag kände på mig, det var ganska mycket folk i Heidhallen och så får jag reda på att jag möter en tjej som är med i U-17 landslaget. 3 år yngre än mig och grym! Lätta fötter, skott i steget, underarmsskott och genombrott. Men jag älskade utmaningen, jag blev stoppad flera gånger och fick kämpa mig för att komma igenom. Det blev tillslut 2 mål för mig från utsida 2 i korta. Det första jag gjorde var att kolla upp på Kvarnströms föräldrar och bara le. Det pirrade i hela magen. 

Jag blev rejäljt bortfintad en gång och mina fötter stod som fastklistrade i golvet, haha. I paus ledde vi med 5 bollar och det kändes hela tiden som att denna matchen kommer vi att vinna. I andra halvlek fick jag aldrig riktigt till det och jag fick inte rätt tajmning. Kent sa att jag spelar mycket på fart och aggresivitet, och då handlar det om att komma rätt in i läget. Men jag fattar fortfarande inte, för två veckor sen trodde jag aldrig att jag skulle spela match i februari! Jag är världens lyckligaste för tillfället. När det var 1 1/2 minut kvar av matchen stod det 22-22 på tavlan, och Backa hade tagit ikapp. Jag var på planen och det enda jag tänkte var: "Passa inte bollen till motståndaren". Backa spelade 3-3 försvar och då kan det vara lätt att bollen bryts. Vi gör mål och Backa skjuter snabbt i uppspelet i RIBBAN. Så vi får snabbt tillbaka bollen och då är det 40 sekunder kvar av matchen. Jag stegar förbi min spelare och får en hård knuff i sidled så att jag faller till golvet. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för det blev straff! Och där tog vi hem matchen 24-22. ÄLSKA HANDBOLL.

Imorses vid elvatiden blev jag väckt av Kent som ville ha med mig på b-lagsmatchen ikväll. Jag blev helt lyrisk och tackade ja direkt. Så ikväll blir det en tripp till Trollhättan. Pappa kör dit mig och ska även fota lite under matchens gång. Så imorgon kommer det upp lite bilder förhoppningsvis!

Första matchen i div.1! Jag älskar det här.