Det var i tisdagskväll som jag fick en matchtröja slungades till mig. Nummer 54. Jag fick kommentaren att nu har jag något att växa i. Mitt nästa mål: Tjurnacke! Eller inte, haha. När laget är samlat märker jag att vi bara är 4st på 9-meter. Tanken slog mig direkt att det skulle bli mycket spel och jag undrade om knäet skulle klara det.

En utav tjejerna i laget höll i uppvärmningen och sa med grov göteborgska: "Nu håller alla tyst och springer koncentrerade, om någon säger något vet jag inte vad jag gör". Jag började skratta och undrade om hon var seriös. Det hela gjorde att jag blev ännu mer nervös. Vi skulle möta KviK Sport och jag kände inte igen en enda spelare. Uppvärmningen varade inte så länge så jag hoppade och gjorde lite enbensknäböj för att knäet skulle vara taggat. Jag kände aldrig riktigt någon "match-känsla" i början utan det var mer som en träningsmatch. Precis innan matchstart får jag reda på att jag ska börja spela som M9!! Det första jag gjorde var att spela in till linjen (vilket blev misslyckat) och sen i andra anfallet sköt jag och målvakten räddade lågt i det vänstra hörnet (mitt favorithörn). Det enda jag tänkte var: "jag måste göra mål, jag måste göra mål". Mamma, syster, Jimmi, Jimmis syster och mamma + Annie satt på läktaren. Och jag vet hur nervös mamma alltid blir. Hon kan inte titta på handboll!

6.34. Det är tiden då mitt första mål kom! Det var ett genombrott och när jag föll till backen hamnade jag på mitt opererade knä. Och jag tänkte bara: Neeej, helvete! Men jag reste mig upp och sprang hem allt vad jag kunde. För jag skulle inte falla, utan näven åkte upp i luften och jag såg hur alla applåderade. Vilken lättnad! Jag tror aldrig jag har känt en sådan lättnad under hela mitt liv. Jag var så nervös innan att jag kissade två gånger i halvtimmen innan samlingen. Men jag hade ingen direkt att fira med, jag ville egentligen slänga mig i Elin Vikströms armar och börja lipa. Jag kände vilken skillnad det var mot träning. Jag som tyckt att jag haft grymme-konditionen på träningarna, och sen på matchen kunde jag lika gärna ha bytt efter det första 10 minuterna. Det blev 5 mål tillslut! 1 hoppskott och 4 genombrottet. Sen diskuterade jag och Jimmi efter om det verkligen räknades som ett hoppskott då jag bara lyfte 4 cm från backen. Men eftersom det var snyggt (mitt i krysset) så kompenserade det upp det hela. Jag spelade exakt 56 minuter eftersom jag fick 2st 2 minuter, haha. Jag var alldeles för seg i fötterna under försvaret i slutet av matchen, men det sista straffet kunde man lika gärna ha skitit i. Detta var i damjunior södra, och jag kan bara tänka mig hur det är i div.2 eller div.1. Mycket tuffare! Jag måste komma in i matchformen. För jag kände mig helt borta ibland. 

Och kan ni tänka er, imorgon är det match igen! Fast denna gången i damjunior elit. Och det är ett helt annat gäng tjejer mot vad jag spelade med i tisdags. Detta kommer bli grymt! Imorgon 18:00 smäller det lite extra. PÅ MED MATCHSTÄLLET IGEN :D Och denna gången har jag min partner vid min sida, Emma Kvarnström i mål!