209 - Om allt och inget

Idag blir det lite babbel. Om allt och inget egentligen. På 14 dagar har jag försökt att glömma styrkan. Jag har kört 3 hårda pass med fokus på baksidan, inte mer än så. Jag har behövt att komma i från det lite. Jag har kört spinning, functional moves och löp istället. Och GLÖM INTE handboll, jag har ju som sagt spelat handboll.

Idag frågade jag Lotte om ett kommande test och hon sa att jag fick vänta minst en månad till. Men jag kunde verkligen inte hålla mig och bad om att få göra ett nästa vecka. Och det fick jag! Hon är rädd att jag ska bli besviken igen. För det blev jag ganska ordentligt förra gången. 69% på baksida lår håller inte måttet. Innan jag gick sa jag att jag var nervös och hon sa: Se det som ett extra träningspass, ett träningspass då du ska ge allt. För om jag inte klarar det blir jag hellre besviken nästa vecka än om en månad.

Det gick jättebra på träningen idag. Jag börjar få till mitt skott igen, i början var mitt skott som en liten ärtpuff. Men det börjar släppa! Och då blir jag lycklig. Några bollar i krysset till och med!! Denna veckan blir det träning måndag till fredag. Handboll 4 dagar utav dom! Jag älskar träning. Handboll är underligt, en träning kan jag vara skitsur och nästa dag klickar allt. Jag hoppas det klickar på torsdag, för då blir det provträning för ett annat lag. Mest för att testa hur jag ligger till, och jag älskar människorna som stöttar mig. Speciellt min storasyster.. och sen Sara Bergh. För jag kan ha funnit världens goaste tjej! Sen finns det en tjej som alltid står bakom mig, och det är Elin Vikström. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag. All träning, allt slit och all kärlek dagarna igenom med henne.

Imorgon blir det en träningsdag. Spinning, core, fys och gym med laget! Det kommer jag att klara lätt, för resten av veckan kommer att bestå av handboll och sen älskar jag det här:

Never give up on something you can´t go a day without thinking about.

Fortsätt att kämpa nu. Ni kan inte ge upp nu? För jag är inte ens i närheten.



Så här låter det när korsbandet går av. Och det sjuka är att man ska in i skiten igen.
Är ni med mig?


Kommentarer
Postat av: airaM

Fan, vad jag grinar nu då... Så där skrek jag i mer än en kvart. Och när jag läser "Never give up on something you can´t go a day without thinking about." blir jag ledsen - på mej själv och på orättvisan. För det går inte en dag utan att jag tänker på handboll, pratar om handboll. Men jag kan inte spela mer. Det går inte. Kanske på nån lull-lull-nivå i division tre, men det är inget för mej. Det gör mej ledsen.



Men här har du i alla fall en till som står bakom dej. Varje dag. Jag tänker på dej och hur stark du är. Varje dag.



Du kommer pissa på det där testet. Sorry för språket, men du kommer faktiskt det.

2010-11-24 @ 21:20:54
URL: http://metrobloggen.se/somenoppenblogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin