Jag suddade ut hela inlägget. För jag lät helt galen, förlåt. Men ungefär så här började det: "4 intervallpass, 5st gympass, 2 långlöp på 1 mil, 2 backträningar och sen 3 nedjoggningar på 5km vardera på EN vecka..." Det var det jag började utvärdera och det kändes sjukt, trots två vilodagar under veckan som gått. Imorgon blir det en vilodag från träningen och jag ska äta mycket och gott. När hårdträningen började pratade jag med en gyminstruktör på gymmet om att börja med något slags proteinpulver, för jag tycker inte att jag får i mig tillräckligt. Jag äter frukost, en stor lunch och sen blir det någon macka på kvällen. Inga mellanmål och jag är dålig på att dricka emellan. Jag sa att jag var handbollspelare och springer mycket. Jag blev rekommenderad Sport Gainer som innehåller både snabba kolhydrater och mycket protein. Jag har kört på detta i en vecka nu (endast efter varje träningspass), det är som ett stort mellanmål och man kan vänta upp till 3 timmar innan man äter en riktig middag.

Det har fungerat toppen hittills, och jag hoppas att min kropp kommer att reagera positivt på detta. 2-4 kilo till på kroppen hade suttit fint. Och vänta... det är ju en sådan tabu att prata om vikt, så jag kanske borde hålla tyst. En del vill gå upp, en del vill gå ner.. måste det betyda att man har anorexia eller att man är besatt av sin kropp? Sen jag började träna hårt efter min korsbandsskada 2008, har jag lagt på mig 5 kilo och jag älskar det.

Sen är Elin min klippa. Hon ökar under löpningen, sen ökar jag och så håller det på. Vi klagar, flummar, skrattar och vill bara dö vissa stunder. Men vi kör.. och jag älskar att jag har hittat min tvilling. Vi pratar ofta om personer som vill satsa på träningen men ändå kör samma tempo runda efter runda, vecka efter vecka. Man måste våga satsa lite mer, en dag kör man segt och andra dagen kör man järnet. Variera träningen för annars vänjer sig kroppen vid att köra likadant jämt. Det är ingen utmaning längre. Jag har gått i den fällan och vilken skillnad man märker när man kommer ur den. Sen kan ni som vill ta lite utav min träning ur min träningsdagbok på funbeat.se. Gå in på träningskompisar och sök på Emma Johansson, jag är den sista. 

Så imorgon är det vila. Men kommer att springa runt på rehabhemmet (jobbar inom äldreomsorgen) och slita lite, 12:45-21:15. Förresten.. ni vet att jag vill bli sjukgymnast och det hade varit grymt. Jag kom in i Umeå i våras, men tackade nej på grund av handbollen. Jag var typ reserv 250 i Göteborg, haha. Jag har velat bli det i nu 2 år, och eftersom jag inte varit nära att komma in närmare i min hemstad så har jag tappat suget. Jag undrar om jag klarar att peppa människor varje dag för att kunna rehabilitera sig. Till hösten har jag sökt sjuksköterska och jag kom in, sjuk känsla. Jag är kring sjuksköterskor dagligen, och det är kul att vara med när sår läggs om och sprutor ges. Nu låter jag som en sjuk människa, men detta är något jag verkligen vill testa på.

Sen att man vill bli kock, proffs, sjukgymnast, egen företagare, världsbäst i golf (aldrig spelat golf,haha), coach, gyminstruktör m.m är ju en annan femma. Emma som sjuksköterska skulle vara fint. Jobba på någon intensiv vård eller liknande. Äsch, nu ska jag sova. 10 timmar blir bra!

Jag har aldrig känt en sådan här känsla som jag känner ikväll. Jag är helt tom både psykiskt och fysiskt. Jag har inte sovit bra på flera dagar, uppe sent på kvällarna och iväg att jobba tidigt. Dumma mig. Trots detta får jag och Elin våra dampryck. Vi körde överkropp på gymmet och var flumma som vanligt, men alltid dö-seriösa innerst inne. Sen kom helvetespasset, passet som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Det kallas fartlek och är i princip som intervaller, bara att man inte stannar helt och vilar. Först löpning i 2minuter, 80% av max och sen jogga 1 min som vila. Detta jag skrev var en gång. Vi gjorde det 15 gånger. Ibland undrar jag om vi är störda på riktigt. En del tycker att vi är överdrivna.

Och sen 5km som nedjoggning. Jag är helt förstörd. Imorgon jobbar jag till 21, så nu får jag ett dygns vila från träningen. Vi får se om vi kan gå imorgon.. vi hoppas eftersom vi hade tänkt att köra milen. På söndag kör vi vilodag och sen är det tre dagars träning som gäller innan Åhus Beachhandboll. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir fint väder! Jag ska ta en lagbild där, så ni får se vårt grymma lag. Nu ska jag slänga i mig en kolhydrat/protein drink. Seeeeen, soffläge och en rejäl sovmorgon. Eller kör man lite gym imorgon? Visst gör vi!

Förra veckan hos fotspecialisten var sjuk. Jag fick komma in i rummet och ställa mig framför en spegel och han började mäta höjden på mina höfter med någon sak, och säger att mitt ena ben är kortare än det andra. Så han ställde en liten platta under min fot (det kortare benet) och om jag ska vara ärlig kände jag skillnad direkt. Mina höfter satt inte i jämnhöjd och han frågade lite frågor om jag hade ont i höften och hade svårt att sitta still. Och jag bara: Ehh ja? haha! Man brukar få ont i höften om man har ett litet kortare ben för då belastar man mer på den sidan. Jag nämnde korsbandsskadan och han sa att han var 90% säker på att det kortare benet var det skadade, och alldeles riktigt.. så var det! Så nu i efterhand kanske jag fick min skada genom det. 

Han var hur trevlig som helst och berättade om hur han ville gå fram till människor på stan och be dom komma till honom. Fast det hade låtit hur konstigt som helst och folk hade trott att han var någon gatuförsäljare, haha. Men ha sa att det har ju blivit en liten besatthet av det här med fötter, för det finns så mycket man kan förbättra. Han skrattade ju när jag kom i mina nya vita converse som jag var så stolt över att ha köpt. Tydligen en av de värsta skorna man kan gå i!

Jag fick sitta i en stol medan han "gipsade" min fot för att få en kopia av foten. Fast på den högra sidan (mitt korta ben) ska inlägget vara lite högre så att mina höfter blir jämna, hallå handikapp, haha. Han frågade vilka skor jag hade på jobbet och jag nämnde mina tofflor från märket Birkenstock. Det var så kul att prata med honom för han dissade mina tofflor direkt. Tänk en israel med en ganska rejäl brytning: "Men snälla du flicka, du tänker bara märket". Jag skrattade under hela besöket och han berättade massa roliga historier. Han har även hjälpt en del landslagsspelare i handboll, vilket kändes ännu bättre! De flesta hade sagt att det är jättekul att få nya skor, kläder m.m. från sponsorer, men det mesta är skit. Vill man ha riktiga grejer ska man gå dit. Så jag rekommenderar också Kalmi Steinfield på idrottsortopedi.se.

Fast grejen är att jag kommer fortsätta att gå i mina converse. Men aldrig spela/träna utan inlägg i skorna! De hämtas imorgon efter en veckas fixande.

Sen en fråga och ett svar från en läsare:

Hej! Jag är 13 år och älskar verkligen din blogg! Jag älskar med handboll och jag undrar hur mycket du tränade när du var in min ålder, 13 år? Kram Elsa

Hej Elsa, vad kul! Jag blir så glad att du gillar min blogg. Jag började spela handboll när jag var 11-12 år gammal och innan det tränade jag ingen sport. När jag var 13år spelade jag handboll bara för att det var kul och det är det givetvis nu också. Fast nu förstår jag lite mer att man måste träna för att komma någonstans, vilket jag inte gjorde när jag var 13år. Fast om man ser på Sävehofs ungdomar så är det toppning i ung ålder och tuffa träningar, och grejen är ju det att dom vinner många matcher och cuper. Efter min skada för snart 2 år sedan förstod jag vad träning verkligen betydde för kroppen, pga min sjukgymnast. Såååå, svaret på din fråga.. 2 handbollsträningar i veckan och 1 match. Vi började nog med gym i 13-års åldern också, så ett gympass kan räknas med.

I förrgår smsade jag Elin: "Okej.. imorgon försöker vi slå tiden på 5 km! TAGGGAAA". Jag fick tillbaka att hon alltid är på. Dagen efter var det stekhett och kvavt, Elin blev otaggad men vi skulle fan ta oss runt hade jag bestämt. Jag hade redan kollat tillbaka i min träningsdagbok och den 1 november förra året sprang vi på 20.06 min. Vårt mål har alltid varit att komma under 20 minuter. När jag var mindre sprang jag på 19 någonting och jag blir förbannad att jag inte kunde komma dit nu. Fast jag var väl bara skinn och ben när jag var liten, flög fram som en fjäder och kunde göra hur många armhävningar som helst.

Jag drog hela vägen runt och Elin var död i benen efter att ha sprungit dagen innan. MEN JAG VAR BESTÄMD, vi skulle klara det och vi gjorde det. 18.53 min. Behöver jag säga mer? Nope. Svinaglad iallafall. Vi håller måttet. Mitt knä håller måttet.

Laget har spelat Partille cup hela veckan medan jag har jobbat, riktigt tråkigt. Men ikväll ska jag vara med på en match mot Lugi HF. De leder gruppen just nu så det lär bli en tuff match. Roligt och inspirerande, får se hur mycket speltid det blir. Matcherna är endast 2x15min. Tåget går om 20 minuter till Göteborg så får rappa på nu. Trött som ett as, men handbollen får mig alltid att vilja.

Bloggen blir ett bollplank i en månad. Men det har det egentligen alltid varit för mig, men nu har man inte laget eller någon tränare som pushar en. Jag ska försöka skriva lite varje dag om hur jag tränar m.m. Och ni får bolla lika mycket på er själva om ni vill. 

Nu har 20 minuter gått åt rehabträning för ljumskarna med hjälp av boll och gummiband. Nu väntar spåret, 1km uppvärmning, 8st backintervaller bakåt, 8st backintervaller framåt och sen 3x2,5km intervall. Klappar mig själv hårt i ryggen. Update lite senare i detta inlägget.

Update: Kom på att jag jobbar imorgon när gymmet är öppet så jag fick köra benpasset idag med. Och jag blir glad över att inte kunna gå imorgon. För då har jag en vilodag. Jag körde hundra procent i backen och sen på 2,5km joggade jag i något högre tempo än vanligt. Jag kände mig helt borta, bara musik i öronen och jag tänkte inte på något annat än löpningen. Det var en fantastisk känsla. Långlöp på söndag!