Utvärdering av helgen. Svinhårda passar, snabbt tempo, dygnsura matchtröjor och inspiration. Jag och Tove blev mer än bänkvärmare. Tillsist fick vi reda på att 2st på 9M skulle stå över varje match på lördagen, vilket gjorde att vi fick chansen att avlasta ännu mera. Vi var pirriga, men jag var nog värst. När första matchen mot Allsvenska laget IF Hellton blåste igång så skakade hela jag. Jag var nervös, och jag kletade på mycket klister för att inte tappa någon hård passning, jag ville inte göra bort mig. Många tankar som vanligt. Men nervositeten släppte när jag kom in på planen, det var bra att jag hade fått vara med a-laget några träningar innan. I mitt andra anfall hoppar jag upp från H9 och gör mål. Egentligen kände jag bara hur jag ville börja gråta, för jag blev så jäkla glad. Men det hinner man inte med, för då blir det mål i baken direkt. Jag spelade ca 10 minuter i första halvlek och kanske 15 min i andra. Och där blev det ett mål till. Jag puttades bakåt och låg nästan i luften. Som tur var stod inte målvakten i det hörnet så den gick in.

Tove sa till mig i slutet av matchen att nu ville hon också göra mååååål! Så de två sista anfallen gör hon mål, bra med lika tyckte vi. I sista sekund blev Sofie inringd, född -94 eftersom en linjespelare i alaget var sjuk, och det gick sjuktbra för henne också. 2 mål med! Vi vann med 29-24.

Sista matchen var mot Kärra HF, och jag spelade sammanlagt 10 minuter (5min i varje halvlek) och denna gången på V6. Det gick varken bra eller dåligt, sprang mest bara runt, skjöt på målvakten 3 gånger vilket resulterade i noll mål. Tove fick spela jättemycket på M9, och hon gjorde aldrig bort sig. Gött jobbat!

De här matcherna blir ett minne för livet. Och som jag sa i förra inlägget skulle jag gymma, men det blev handboll den dagen också. SÅ imorgon ska jag gymma! Sen håller jag på att längta ihjäl mig till helgen. Kortedala cuuuup på G!! Förresten, köpt nya handbollskor också, lätta som sjutton.

Ikväll är det träning igen och jag har bara spelat handboll i två veckor, alltså 9 handbollsträningar varav 0st gym! Det har varit så kul det senaste att jag inte tagit mig tid till gymmet. Men imorgon kör jag på det igen med Elin. Alingsås HK:s damlag har två fasta gymtider och då brukar jag vara med Elin på dom, vilket är bra för vi är som gjorda för varandra när det gäller gym.

Jag har en fråga. Kommer du någonsin att glömma hur det kändes att slita av korsbandet?

En i mitt lag hade skadat korsbandet innan mig så jag visste lite vad det handlade om, men inte hur allvarligt det egentligen var. Men när jag fick knuffen under matchen var min första tanke "SÄG INTE ATT DET VAR KORSBANDET". Det var det enda som dunkade i mitt huvud. Och jag kommer säkert att glömma av hur det kändes, men jag har inte gjort det ännu. Visst, det gjorde så jääävla ont.. men det var inombords som man dog. Det är där smärtan sitter kvar. När man visste att det var över.

Sen vill jag bara tillägga, vilket inte har med frågan att göra alls. Fy bubblan vad jag är glad idag. Det finns så små saker som kan göra hela ens dag perfekt. Mer om det senare.. Idag var vi lediga från träning, imorgon kör vi påt igen. Efteråt ska vi träffas några i laget bakom några glas, superb!

Jag beundrar a-laget i Bk Heid. Coola människor... med en grym teknik, styrka och en handboll i handen. Jag fick vara med i måndags och tisdags på deras träning och jag häpnar varje gång jag får den perfekta passen i det perfekta läget. Glad att jag fått uppleva det här två dagarna. Emma Kvarnström (målvakten i b-laget), min handbolls soulmate, fick uppleva det hela från bänken idag när a-laget hade träningsmatch mot Sävehof. Hur cooooolt är inte det, gillar starkt. Sen hade vi också träningsmatch mot Aranäs idag, de har precis gått upp i vår division. Vi förlorade med ett och jag gjorde ett mål. Wihhooooooo, bättre än inget, haha. Det blev iallafall ett par block från min sida. Mirre stod i mål och kastade gång på gång till Anna som sprang så duktigt på kontring, goooett! Har haft 7st handbollsträningar på 10 dagar, det var längesen.

Det sega med korsbandet är att jag tänker på det innan varje träning. "Tänk om det är idag som jag kommer att skrika: Inte iggeeeeeeeeeeeeeeeen!". Jag orkar egentligen inte med det tänkandet längre. Det var 2 år sedan jag skadade mig och det har hängt med i skallen varje dag, pallar inte mer. Imorgon har laget vilodag, och på fredag är det handbollsträning igen, jippi.

På förra träningen till Annika Wiel Fredén: Shiet.. hur gör du? (efter att hon har satsat stenhårt och dragit på sig två spelare så att jag får gata i mitten) Älskart.

- Om två dagar är det 2 år sedan jag skadade mig, tiden går alldeles fort.

- Ibland känns det sjukt onödigt att jag har startat en blogg om ett knä, haha.

- Efter 4 handbollsträningar denna veckan vet jag att det är detta jag vill göra det närmsta året.

- Detta året kommer laget att komma med något riktigt bra. Och jag är delaktig, ingen pilatesboll vid sidan längre.

- Om mitt korsband går av igen, skiter jag i allt. Så som jag känner just nu.

- Men det kommer det ju inte att göra. Idag gjorde jag 6 stycken genombrott på träningen.

- Jag tänker alldeles för mycket.

- För tillfället har jag blivit besatt av Justin Biebers musik. Enkel, smörig, kärleksfull musik. Jag blir glad helt enkelt.

- Nu ska jag pilla bort dagens klister från naglarna. En riktigt go handbollsträning idag.

- Vänta lite..... seriepremiär 16 september, men en match i veckan tills jul. Likadant på våren. Inget liv.

- Fast grejen är att jag har valt att detta ska vara mitt liv. Puss

Det går sakta men säkert neråt.

Det första testet: 13.15 min, den 2 maj.

Det andra testet: 12.48 min, den 29 juni.

Det tredje och sista för året: 12.33 min, den 1 augusti.

En månad hårdträning gav 15 sekunder snabbare på cooper. Jag hade 4st låtar på spellistan, och om de skulle hinna spela klart hade jag inte slagit min senaste tid. Sista låten började spelas och jag fick damp, jag vägrade att inte klara det. Jag har inte sprungit intervaller och nästan spytt i sommar för att inte slå det, jag skulle bara klara det. Och vips där låg jag i gräset, helt svart för ögonen, håll i hela magen och andningsnöd. Jag kissade till och med på mig lite när jag sprang... fyfan. Och jag hör tiden 12.33. Jag älskade mig själv en stund, tills det var dags för häckhoppning i gräs. Tror ni att det var lätt att komma över och vara explosiv? Haha, nej.

Då var det sista cooper för detta året, nästa gång... någon gång i mitt liv ska jag få under 12 minuter. Men hur gör man? Lär mig kära landslagsspelare. Nu har handbollen börjat igen, och därmed försäsong 2. Hallelujah!