Precis när jag bytte klubb till Bk Heid kollade jag upp alla seriematcherna. Den 5:e mars slutare divison 1. Den 3 april slutade Junior Elit och den 10:e april Damjunior Södra. Jag misslyckades med alla testerna och efter vissa träningar gjorde knäet fruktansvärt ont. Men jag satte upp ett mål.. att om jag inte har klarat ett enda styrketest och mitt knä fortfarande skitont ska jag iallafall spela den 10:e april mot Aranäs hemma i Heidhallen. Jag hade ångest över att jag inte skulle klara det.. Ge alla förhoppningar, och framför allt mig själv.

Sen den 1:e februari har jag spelat 12 matcher. 12 jävla matcher!! Inte ett piss har hänt med knäet, utan det klarar av allt. Senaste matchen mot Kärra HF gjorde jag 8 mål. Och jag kommer ihåg alla. En kontring, 2 kullager, ett stämpskott, två steg-i-sättningar, ett tur mål och ett hoppskott. Efter hoppskottet landade jag på mitt skadade ben och jag kände hur det nästan vek sig, men det var bara en snabb sekvens och det gjorde inte alls ont. Men jag kände hur det högg till i mitt hjärta lite lätt. Vilket det också gjorde rejält förra söndagen, när Lisa i laget kommer i full fart på 9M och blir stoppad och landar fel. Hon ramlar ihop och skriker: INTE IGEEEEEN! (Lisa har också varit korsbandsskadad och kom tillbaka förra året efter 9 månader). Jag stod kvar på min mitt9-postion och kände hur mina läppar började darra. Egentligen ville jag bara skrika, och jag bröt ut i tårar. Jag satte mig bredvid henne och mitt hjärta brast när hon greppade min hand. Det var bara 50 sekunder kvar av matchen och jag kunde knappt spela försvar, jag bara grät.

Men nu har hon varit på IFK-kliniken och de hoppas på att det bara är en översträckning, så hon ska vila ca 2 veckor och sen gå på träningen lite lätt igen. Grejen var de att detta var andra knäet och inte det opererade. När det gäller min rehabilitering går det så där. Jag har bestämt mig för att köra ett riktigt benpass en gång i veckan. För jag har ont i båda benen, insida lår. Det känns som en benhinneinflammation fast i låret. När jag sitter i den sittande bensparken strålar det så fort jag lägger på lite högre vikt. Men jag masserar jättemycket och kör med ett jättebra liniment, så får vi se om det löser sig. Löpningen utomhus har börjat nu igen med Elin och vi fick tiden 20:19 på 5km efter andra försöket. Vi kör på en gång i veckan och sen ska vi se om vi lägger på lite intervaller, men vissa dagar har jag så himla ont i låren.

Förra veckan ringde Alingsås HK och frågade hur jag hade tänkt kommande säsong. Om jag skulle fortsätta i Bk Heid eller om jag skulle tänka mig att komma tillbaka till Alingsås. Jag visste att det skulle bli segt med pendlingen och det är inget jag ser framemot på dagarna. Men när jag väl har kommit till Heidhallen och träningen drar igång är varenda minut värt det. Spelare, ledare och föräldrar är fantastiska! Jag kände mig välkommen från första början och efter varje träning/match vill jag inget mer än att stanna kvar. En klapp i ryggen från alla gör grymt mycket. I vissa situationer under matcher kan jag känna mig osäker, och då älskar jag att jag har spelare omkring mig som ger mig tips och stöttar mig. Det är så ett lag ska vara och jag är glad att Heid är det. Jag fortsätter en säsong till i Heid och nu ska vi också få en ny tränare. Vilket är både oerhört tråkigt och roligt. Jag har trivts jättebra med vår nuvaranade tränare Kent men jag ser fram emot kommande säsong.

Vi hörs snart igen, försäsongen drar igång om ca 3 veckor och då sätts mitt knä på prov. Det ska bli riktigt skoj och inspirerande. Häng med!