Jag är helt död. 90 minuter rehab. Och jag höll på att börja gråta på gymmet för att det var så jobbigt, (som ni märker gråter jag för allt. Både när jag är glad och förbannad). Idag fick jag världens bästa mail. Och det är sjukt att sådana här människor finns. Som sprider energi runt omkring sig. En sak som är så jävla bra med mig iallafall är att jag sprang 5 km på 20 minuter och 21 sekunder idag. Känn på den...(mitt förbannade knä).
______

Hej!

Jag kände bara att jag ville skriva ett litet mail till dig efter att jag hade läst inlägget om testresultatet. Först och främst - STORT GRATTIS TILL RESULTATET PÅ FRAMSIDAN! HEJA!! Men vad tusan är grejen med den här jäkla baksidan! Den höll på att förstöra för mig också! En jäkla seg bråkstake är var den är!

Jag kommer att tänka på Coldplays låt "Fix you" och första raden i versen "When you try it your best but you don't succeed"... Fan Emma. Jag vet att det är totalt meningslöst att skriva "kom igen" och "kämpa på" här. Du gör helt rätt i att vara förbannad i ett par dagar. Och slå sönder en vägg eller två! Och gråt (vore intressant att se min statistik kring antalet gråttimmar det senaste året)! Men jag vet också Emma, att du är inte tjejen som ger upp! För då hade du aldrig varit här idag. Du har stött på både en och två motgångar i den här lilla korsbandsbubblan vi lever i. Men du tar dig igenom det för att få göra det du älskar igen. För att bli hel. För jag vet att handbollen betyder lika mycket för dig som fotbollen gör för mig och vi är inte lyckliga utan våra idrotter... Och vad gör man inte för lycka... Man ligger där på botten i ett mörkt kallt hål medan knät gör ont och lagkamraterna springer runt och gör det bästa man vet... Det vore så enkelt att bara ligga kvar och tyna bort. Men på något mirakulöst sätt lyckas man resa sig, ta sig i kragen och ta sig till nästa steg. Och jag vet och du vet att snart tar du det sista steget... Starkare och bättre än någonsin! Snart spelar du handboll på riktigt igen. What doesn't kill you makes you stronger! Eller hur?

Jag vet att vi inte känner varandra och att jag lika gärna kan vara helt ute och cykla när jag tror att jag vet hur du mår eller känner men du träffar så rätt när du skriver på din blogg ibland. Det går liksom rakt in i hjärtat och det känns som det lika gärna kunnat varit jag som skrivit. Jag tror man kommer långt när man har två så stora gemensamma intressen - idrott och korsband.

Och jag vill också bara säga att jag är så glad för att jag hittade dig och din blogg för att du har hjälpt mig mer än du anar! Bara att logga in på Funbeat och läsa din träningsdagbok har sporrat mig till att göra extra träningspass för att inte tala om alla små råd och tips du har gett och all inspiration! Och det här gäller ju inte bara mig, jag är övertygad om att du har hjälpt flera tjejer där ute som är alldeles ensamma i sin korsbandsbubbla. Du är en förebild!

Jag hoppas innerligt att du blir frisk i ditt knä, kommer tillbaka bättre än någonsin, får spela handboll i elitserien, kommer in på sjukgymnastprogrammet och blir världens bästa sjukgymnast! För det är du värd! Du är jävligt värd det! Glöm inte det!

Varma kramar
Emelie

http://whirl.se/korsband