Jag jobbar ju som sagt som vårdbiträde på ett rehabcentrum för äldre. Dom kommer till oss efter operationer och är där för att rehabilitera sig. En av vårdtagarna 70+ är hur go som helst och den viljan jag ser när gången förbättras är otrolig. Och sen en dag frågade jag vad som hade hänt, och vet ni vad det var? En korsbandsskada. Hamstring, baksida lår togs bort och nu lär han sig att gå. 70+ och en vilja av stål. Och det var hans mål. Att leva ett vardagligt liv. Vi (personalen) är där för att peppa och försöka få dom att inse hur viktig träning är. Men det är svårt ibland. Och jag förstår dom, 90-strecket börjar närma sig och då är inte en lårbensfraktur rolig. Vi har en vårdtagare på boendet som gormar sig varje dag vad jag än säger. Men ikväll på jobbet ska jag banne mig lyckas!

Imorgon är det styrktetestet. Jag och mitt knä!