193 - Okej, jag ljög lite i förra inlägget

- Jag glömmer aldrig dig på Åhus beachhandboll.
- ?
- Du kämpade så mycket att jag trodde du skulle gå sönder varje gång.
- Och nu gjorde jag ju det?
- Men det du har i dig, det är inte många som har.

Jag gick sönder. Och är fortfarande inte hel. Men den lilla pratstunden fick mig att inse att detta är värt att kämpa för. Igår var jag med på hela träningen, men tog aldrig närkampen. Och det är det jag hatar. För jag är inte rädd längre. Jag har vant mig nu. Jag gjorde mål om och om igen. Och jag vill göra det på match, framtiden är oviss när det gäller allt just nu. Iallafall vilken tidpunkt allt ska ske. Jag åker bort en timme eller två, till mitt andra hem. Hälsostudion. Och förhoppningsvis ska jag göra ett litet filmklipp till er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin