I måndags tog jag ett steg mot högre höjder. Jag steg upp i en tjockmatta och Lotte sa till mig att jogga i 3 minuter. Hon sa lite snabbt att efter jag klarat 10 min ska jag få börja jogga ute på riktigt. Mina ögon blev stora som två solar och hon sa att vi skulle inte förhasta oss. Jag klarade 3 minuter utan problem och jag ger mig mer än gärna på 10 minuter imorgon, vilket jag tror inte att det kommer att bli. Fast jag sprang faktiskt runt som en galning idag i vattenpölar och fontäner. Ett evengemang hade ordnats via Facebook och Göteborgs största vattenkrig genom tiderna hölls idag på nationaldagen. Jag tog smällarna från vattenhinkarna och jag var bara tvungen att befinna mig mitt i smeten. Vilken dag!

Syster och jag skulle köpa glass på Kungsportsplatsen men priserna var höga för en mjukglass så vi valde Mc Donalds. Då såg jag en människa som jag kände igen mycket väl bakom kassadisken. Vi känner inte varandra men jag har följt hennes blogg nästa hela detta året. Det var Maria Broström, korsbandskadade Maria Broström i mina ögon. Jag har mailat henne och hon har inspirerat mig. Jag sa till syster att vi var bara tvunga att ställa oss i den kön fast det gick mycket fortare i de andra. Ni kan ju läsa vad jag sa här så inte detta inlägget blir allt för långt! Men jag blev verkligen glad och jag fick en cheese gratis, haha.

Imorgon börjar hårdträningen igen. Inte bara för mitt knä utan även för mitt liv. Studenten är tagen och det var en utav de bästa dagarna i mitt liv. En dag som jag vet kommer att platsa i den kategorin är när jag får börja spela handboll igen..och jag vill tacka alla er som tror på mig.