Sara Bergh om att andas och komma igen
 
Jag behöver andas. Jag kan inte tuta och köra 10000% på en och samma gång. Jag behöver en paus och en chans att se tillbaka på vad jag har presterat och hur långt jag har i kommit, jag behöver tänka på vad det är jag gör och mest av allt varför jag gör det. Det är vad denna månaden har gått ut på för mig att ta det där djupa andetaget för att få syret att gå hela vägen in i mål.
 
Igår andades jag in så mycket luft att det ska räcka till nästa år, bokstavligen och andligt talat. Jag skrev på mitt kontrakt och har alla avsikter att fullfölja detta kontrakt som en spelande spelare, inte skadad. För andra är inte detta en stor grej, det är bara tre ihophäftade papper på vad som krävs av mig och vad jag kan kräva av klubben, men för mig är det mer. För mig är det på ett sätt allt. Allt jag kämpar för leder fram till att jag ska prestera det som står skrivet på dessa tre sidor.

Igår vad även sista besöket hos min sjukgymnast på 5 veckor, och jag har ett träningsprogram som heter duga, och det bästa är att jag vet att det kommer fungera. Jag är bergsäker på att om jag gör alla övningarna och om att jag verkligen sköter min träning kommer jag komma tillbaka till sjukgymnasten och vara starkare än någonsin. Mitt nästa besök är förövrigt 6 månader efter operationen. Ett stort steg...
 
Nu har jag fått perspektiv på saker och ting, och faktiskt ägnat mig åt andra saker än handboll (som de flesta handbollsspelare tillåts göra under sommartid). Nu är jag redo för att gå in i detta och ge mig det jag nu lovat mig själv och min klubb. Handboll.