Dagen började en timme för tidigt. Min mobil har på något sätt ställt in sig på en timme före så med lite panik hoppade mig framåt för att väcka mina föräldrar som undrade vad sjutton jag gjorde uppe tjugo i sex.

Två timmar senare tog syster och jag bilen till Göteborg för ett återbesök.  Jag fick vänta i nästan en halvtimma för att komma in i rummet där det tog max 5 minuter.  Så bra såg det tydligen ut och jag kan bara hålla med. Var lite svullet över knäskålen så de tipsade om att kombinera tabletterna mot smärtan med vanliga Ipren.  Men för övrig såg allt bra ut, de behövde inte byta något eftersom det inte hade blött igenom. Läkaren verkade mer än nöjd. Jag fick en ”strumpa” som täcker precis hela benet.  Det känns lite obehagligt men det är bara att bita ihop.

Annars har jag fortsatt med övningarna, det gick lite tyngre idag men de är absolut inte omöjliga. Jag fortsätter vara väldigt trött och sover väldigt mycket.  Tror jag har rört på mig lite för mycket idag, hur det ens kan vara möjligt. Haha! Men det känns lite tyngre nu helt enkelt men jag antar att det inte är något ovanligt.  Jag är kanske lite för ivrig…

Jag väntar på något sätt på en riktig motgång, kanske är det för tidigt för det än. Jag vet inte. Jag kan inte det här, har aldrig själv varit i den här sitsen, hade egentligen inte tänkt hamna i den här sitsen heller. Det är en jäkla skitsits som ingen borde utsättas för. Men nu är jag här, i den här jäkla skitsitsen och där är jag fast ett tag till. Bara att gilla läget och göra det bästa av det.  Jag vet att jag kan, jag vet hur envis jag är, hur mycket jag älskar att vinna. Jag ska bara använda det på ett annat sätt nu. Det finns ingen annan att tävla emot nu, bara mig själv.

I morgon ska jag ringa till min härliga sjukgymnast, berätta hur jag mår och boka in någon tid. Jag längtar tills jag får sätta igång att träna på riktigt!

/ Lisa Lannerås