185 - Utkast
Jag har ont i magen. Inte för att jag åt typ 100st pringles-chips nyss, utan att jag inte får göra mål. Eller komma i mål. Denna veckan jobbar jag 6 dagar och de flesta är kvällspass. Så jag missar alla träningar. Och matchen på lördag. Men vad gör det? Jag kan ändå inte spela.
MEN DET ÄR FEL. För jag kan vara med och passa på träningarna, skjuta på mål och till och med springa allt vad jag kan. Jag är en hejare på bänken också!! Det är fan inte lungt med mig. Egentligen vet jag inte vad jag vill få ut av detta inlägget. Men jag är trött på att inte vara tillräcklig. Någon gång vill jag vara tjejen som klarar av något direkt eller glider lite extra på en räkmacka. Jag fick höra en del kommentarer i början av min skada, att jag är en person som kommer att klara detta jättebra! Att jag har viljan och att inget kan stoppa mig. Men ni ser mig bara när jag kämpar på mina rehabpass. Ni vet inget annat. Jag är också människa. Innan förra träningen fick jag reda på att min baksida inte höll måttet. Så där låg jag med en pilatesboll och körde slut på min baksida. Då kommer en i laget fram och säger: Haha, vilken rolig övning! Det ser kul ut!
Men jag ville bara börja gråta. Jag ville säga att jag kunde göra vad som helst för att byta plats med henne. Så kunde hon få göra min "roliga övning". Jag ville ta en handboll och skjuta sönder en stolpe. Och jag vet att hon inte vet och att hon inte kan sätta in sig i situationen, men ibland fattar jag bara inte. Hon vet nog inte ens att jag är korsbandsskadad och en i laget visste inte ens att jag hade opererat mig. Och det enda jag gör är att T-R-Ä-N-A. Jag har inget liv. Jag försöker få tillbaka mitt liv jag hade. Ett liv med handboll. Men nu är det snart ett år sedan jag spelade min senaste handbollsmatch. Då jag tog emot en boll och backade bakåt. Sen låg jag bara där, med mitt trasiga knä. Och jag bryr mig inte om jag suger min första match. Om jag knappt inte kan ta emot en boll. För jag vill bara springa där. Med alla andra. Bara genomföra en uppvärmning. Ni kommer att förstå den dagen ni ser mig spela. Jag kommer inte att kunna dölja något.
För NU står gymmet på tur. Och ikväll ska jag springa med Elin. Och jag vill slå min tid. För det har inte stoppat mig ännu. Och mitt nya mål är: Trötta ut baksidan varje gång. Krama ut varenda liten droppe svett och köra lite extra.
(Detta är ett typiskt inlägg som brukar hamna i utkast).
bläää. du gör du det igen. tar orden ur mitt hjärta.
vet du vad det värsta jag vet är? när någon i laget har en oidentifierad smärta i typ foten och måste stå över EN match och sitter bredvid en på läktaren och gnäller. "alltså åhhh, jag vill så himla gärna speeela!" "alltså jag fattar inte hur du klarar av att sitta bredvid och titta på! jag skulle aaaaaaldrig klara det!". ser det ut som jag har något annat att välja på? gah, jag vet, jag vet, dom kan inte sätta sig in i det här men ibland är det skrämmande hur man tar sin idrott för givet...
Alltså det är så sjukt att ni två vet prcis hur det känns allt. Jag behöver inte ens skirva, man kan bara hänvisa till era bloggar! Sick.
Du är GRYM Emma, och att du mördar din baksida kommer leda till att du får spela igen. Du kommer dit en dag. Den som kämpar vinner tillslut!
WORD!
8 veckor kommer att gå fort !!!Du har väntat så länge på just denna dag ....din korsband kommer att blir historia snart.
Kommer du att göra en nytt test eller är du klart om 2 månader ???
Jaa det ska du göra!
Yepp, korsbandsskadad 27/4 iår, opererades 2 mån senare. Nu joggar jag igen, och hoppar studsmatta för den delen. Tränar artistisk gympa 6ggr i veckan, och satsar på comeback i december!
*
*
*
SVAR TILL ANNA SJÖKVIST:
Jag kommer att göra ett nytt test om ca 1 1/2-2 månader. Och om jag inte klarar det då, så får jag återgå till rehab igen.
Vilket inlägg, Emma... Jag får rysningar i hela kroppen när jag läser detta inlägg & jag fäller några tårar.... Jag vet hur du känner & jag blir så arg på folk som inte förstår.... Roligt att läsa om din motivation & att du kör slut på baksida lår när du tränar..... Kepp going strong, Emma, för jag vet att DU kommer att klara av detta & snart får du spela handboll igen....
Kram
hej! vad är det du har/har haft för problem med ditt knä? min kompis som bara är 13 (precis som jag) har problem med sitt knä. Hon spelar också handboll, men på hennes knä var det så att hon hade en muskel som inte hade blivit tränat på flera år, nu mår hon mycket bättre. Förut kunde hon knappt springa typ.
Måste hålla med andra om att du tar orden ur mina tankar och beskriver exakt så som jag känner ibland, väldigt ofta rättare sagt. Spelar också handboll och jag har också opererat knäet men inte korsbandet utan har flyttat ett benfäste så att min knäskål ska spåra bättre.. och nu är det snart 1 år sedan operation och min rehab går väldigt segt och är fram och tillbaka. Har ganska mycket problem med smärtan. Försöker på något sätta acceptera det och försöker verkligen vara positiv men det kan vara svårt ibland.
Så måste bara säga att det är skönt att kunna läsa din blogg, insperationen och motivationen är helt otrolig! När man läser så är det som att man får en extra kick och verkligen vill pusha sig ännu mer! Jag saknar handbollen så otroligt mycket, varje dag!
Asså gud ja tycker så himmla synd om dig! Handboll är lxm livet! Spelar själv handboll och har problem me knät! Fy fan att inte kunna göra de man älskar lxm!
Btw. vad är kosbandskada för nåt?;s
Kram
ps: lycka till hoppas de blir bra ds.
sv: ahh ja fattar ;) men fy va jobbigt, hoppas at de blir bra :D
kram
Du är så himla bra och kämpar så himla duktigt. Alla säger väl kämpa på och du klarar det här. Men jag vet att du gör det. Även om det bara känns som du vill dö ibland.
Du skriver din inlägg så himla bra man gråter till och med ibland. Om jag har ont någon gång eller inte får som jag vill ska jag tänkta på hur du har det. Jag ska tänka på vad är det jämfört med dig.
Jag vet ingenting om korsbandsskador. Men jag känner ändå medlidande för dig.
Krya på dig sluta aldrig kämpa för jag VET att du klarar det! :)
