Förra månaden fick jag sommarjobb. Ja, ni läste rätt! Och vet ni vad det sjuka och roliga är? Jag har fått jobb på ett rehabcentrum för äldre. Jag vet inte om de blir peppade av att en skadad ska hjälpa dom, haha. Men som tur är att jag har nog lite mer muskler på benen när jag väl ska börja arbeta. Och vet ni vad jag gjorde förra veckan? Jag sökte in till Sjukgymnastprogrammet via Göteborgs universitet.

Fast jag har ett problem.. kommer betygen att räcka? Jag hade tänkt att vänta ett år med att söka, men eftersom det är så pass svårt att komma in på det programmet kan jag lika gärna testa. Vad tror ni? Skulle jag passa som sjukgymnast?

Studievägledaren sa att det är en sjuk konkurrens om jobben efteråt och Sara berättade att ca 80% som börjar där vill jobba med idrottsskador. Och jag är bland de 80 procenten, om jag kommer in där kommer jag springa flera hundra meter och bara skrika av glädje. Jag vill hjälpa människor och jag vet hur nere jag var när jag skadade mig. Jag träffade min sjukgymnast på lasarettet enbart 2 ggr innan operationen och sista gången frågade hon: "Hur mår du? Har det gått bra med rehaben?". Då kände jag bara att jag ville spy. I 5 månader har jag kämpat och hon frågar 1 vecka innan operationen hur jag mår!? En sån sjukgymnast ska inte jag bli. Jag vet precis hur jag ska bete mig. Nu gäller det bara att jag kommer in, annars får jag söka in till våren igen.