Jag har tänkt så här. Om mitt knä skulle vika sig igen, om mitt knä skulle gå sönder och om jag skulle få genomgå en till operation, vad händer med mig då? Jag utsätter mig för något sjukt egentligen. Jag ska ut på planen igen, där jag skadade mig. Om jag ska vara helt ärlig så bryr jag min inte så mycket om själva knäet. Utan det handlar om vad jag känner. Det var inte bara mitt knä som gick sönder förra året, det var hela jag.

Men jag är sjuk i huvudet. Jag ska in i skiten igen. Det är precis som om att man skulle bli dumpad av en kille och säger: Jag tror inte på kärlek längre. Men det slutar med att man gör det ändå. Och jag tror på handboll just nu. Till 100%. Alla snackar om den där rädslan som måste släppa innan man kan gå för fullt på planen. Att det är halva biten av rehabiliteringen. Och det kanske det är, men jag har varit borta så pass länge nu. Jag övervann min rädsla redan när jag kunde balansera på ett ben och hoppa i sidled. Det enda jag är rädd för är att gå sönder inuti igen. Den känslan, dessa månader och huggandet i hjärtat. Ett helvete. Tomheten. Men jag tror på mig. Ni kanske tycker att jag låter lite för självsäker eller lite ego ibland? Men jag har så rätt att vara det. Jag har lärt mig att berömma mig själv. Det kunde jag inte förrut. Jag såg bara det negativa, och det kan jag göra fortfarande ibland. Men jag är bättre än för ett år sedan. Jag är starkare. Både på in- och utsidan. Man säger att om man ska kunna älska en annan människa så måste man kunna älska sig själv först. Och jag ligger på mållinjen nu. Bara 19år, ung och oerfaren. Jag kommer antagligen att skratta åt detta inlägget om några år. Men just nu i min lilla drömvärld är det jag som är bäst. Så får det vara så länge. Jag mår bra av det.

Imorgon blir det spinningpass. Men just nu är jag reserv. Reserv nummer 4. Om några personer tackar nej blir det 120 minuter spinning för mig imorgon. Jag sa ju att jag var sjuk i huvudet. Och ett sent kvällspass med handboll sen också. GRRR! En vecka kvar tills jag ska träffa Lotte igen. Nu kör vi järnet denna vecka också.. Läste ni VI? Japp, det är jag och mitt knä.

Kan inte ni vara sjuka i huvudet med mig?