Igår firades nyår med lagkamraterna. Mitt knä klarade av mina skrattanfall, mina danssteg och juckandet mot ballongerna i högklackat. Jag har inte något direkt nyårslöfte men jag ska inte välja de traditonella som att äta hälsosammare. Det skulle i så fall redan spricka idag, jag har degat i sängen hela dagen förutom när jag cyklade på ettans växel (växlarna hade frusit) mot kebabpizzan. När jag cyklade i genom stan med mina mjukisbyxor och gårdagens frisyr kommer jag på hur mycket jag älskar nyårsdagen. Alla människor runt omkring en ser likadana ut, sletna och bakfulla. Lite whitetrash nästan. 

Antonia peppar mig på alla olika möjliga sätt. Igår var hon med i mobilen och fick mig att klara ännu en dag. Jag tror på mig själv.