Jag vet knappt vart jag ska börja.. men vi kan ju börja med att jag är S-K-I-T-G-L-A-D. För det första har jag varit i skolan idag och träffat människor, det var riktigt skönt att få prata och Rosalies mun gick i ett. Senare på förmiddagen åkte jag mot NärRehab här i Alingsås för att få träffa en av mina sjukgymnaster, Kajsa. Typiskt mig hade jag kommit fel dag (hade tid imorgon), men hon tog emot mig ändå. När hon såg mig sa hon åt mig att jag lika gärna kunde slänga kryckorna åt sidan för jag haltade knappt.

Jag satte mig på en brits i ett av rummen på avdelningen och hon skulle titta efter hur sträckningen och böjningen såg ut. Hon tyckte att jag hade jobbat ordenligt med övningarna under veckan och att jag har hittat lårmuskeln jättebra. Sträckningen såg lysande ut och hon sa att böjningen är godkänd om den ligger runt 90 grader, men min låg på 110 grader, vilket är ännu bättre! Till slut får man lite cred för alla övningar man gjort under veckan i sängen, böja, sträcka och böja. Och vet ni vad? Jag får börja cykla lätt både på gymmet och utomhus, yes! Äntligen går allt vägen för mig och jag kan bara le det största jag kan.

Jag fick med mig lite rehab-leksaker hem också, en liten röd boll och ett brett gummiband som ska hjälpa mig i de nya övningarna jag har fått. Ikväll blir det gymmet med laget, tror ni att jag längtar eller? Jag kommer väl börja gråta av glädje när jag sätter mig på cykeln. Helvetesveckan är över och jag har tagit det stora klivet påväg tillbaka.