Vårt damlag består av relativt unga spelare, bara förra året spelade några a-flicks handboll. När vi år födda 1991 tog steget upp i damlaget för första gången mötte vi spelare som var lika gamla som våra mammor. Rutinerade spelare som visste precis vad dom höll på med. De gamla damlaget i Alingsås HK bestod av äldre spelare men en efter en försvann och la av med handbollen. Vi yngre fick alltså börja spela på senior-nivå tidigt och vi matchas även med matcher i Damjunior Elit, Göteborg.

Efter att jag gick igenom laget är det fem spelare som är skadade inklusive mig. Kronisk benhinneinflammtion, problem med vader, korsbandskador och axelskada... Sen så är det två stycken som har kommit tillbaka från korsbandskador och bara det är två för mycket. Jag har alltid undrat varför vi skadade inte lägger av, det måste vara något som får oss att kämpa. Som idag på matchen kände jag att jag nästan kunde börja gråta när jag såg Elin Vikström göra mål. Alla skrek av glädje och jag ville bara springa ut på planen och vråla jag med.