Här kommer uppföljningen ifrån de tidigare inlägget:

Jag tycker att det är svårt att prata med personer som inte varit i samma situation eller korsbandskadade själva. Det var därför jag sökte mig till Antonia för att prata ut för jag vet vilket helvete hon har haft. Hon förstår mig på ett helt annat sätt och fast jag skriver hur mycket klagomål som helst vet hon precis hur det känns. Här nedanför är de senaste svaret ifrån henne och jag hoppas att de hjälper er alla andra korsbandskadade att kämpa. Med hjälp av Antonia är jag ett steg närmare handbollsplanen, tack.